When you got what you want but not what you need

Killar, killar, killar.
Måste dom vara så sjuukt komplicerade hela tiden.
Det hade varit så mycket lättare om dom kunde sluta vara så fega hela tiden och började säga vad dom känner. Jag letar inte efter en pojkvän just nu men ändå så tror typ alla att man vill bli tillsammans direkt. Och jag har ju som alla andra tjejer mina killproblem.

I ett tidigare inlägg nämde jag ju mitt lilla problem med kexet och nu är det inte ett problem längre för han finns inte i mitt liv längre. Vi har kapat alla band mellan oss, vi vill inte ha någor mer med varandra att göra. Det är sorligt på ett sätt vi har delat så mycket tillsammans, vissa dagar saknar jag det vi hade så himla mycket och vissa dagar förstår jag inte att jag inte flyttade tidigare. I vilket fall som helst så är iaf 3 år en väldigt lång tid tillsammans så det är ju inte så konstigt att man känner så.

Jag hade ju börjat få känslor för J-junior med, hatar att nämna det för vill ju inte ha något förhållande just nu, men jag va väldigt svag för han det måste jag erkänna. Jag hade gärna sett att det blev något mer men när jag åkt dit han bor för att festa med han, min mysis och massa andra vänner såå blev jag rådumpad och han gick ifrån krogen med en annan tjej fast vi hade bestämmt dejt och skulle ses i veckan som kom. Den blev ju väldigt fort inställd om man säger så. Det va bara tråkigt att det skulle sluta på det sättet. Men vi har ju gemensamma kompisar och vi har börjat umgås och prata med varandra igen. Men har lagt ner han helt, orkar inte med killar som är sådär fega och omogna.

Just nu dejtar jag ingen och jag ska ha det så ett tag till, orkar inte med mera killproblem just nu. Det är som man brukar säga: killar, man kan inte leva med dom men inte heller utan dom.

Xoxo